söndag 3 oktober 2010

Jag lyfter ut diskussionen.

Eftersom jag anser att denna debatt är alldeles felbelyst nästan överallt så väljer jag att svara här i stället för i kommentatorsfältet.

M - Välkommen hit. Du säger det jag tänker.
"För att klara av alla dessa områden krävs en hund med en otrolig mentalitet. De ska vara trygga i sig, extremt tålmodiga, väldigt låg aggression. För till skillnad från vad folk tror så handlar hundkamp INTE om aggression. En hund som är arg slösar otroligt mycket energi och de kommer inte ens klara första ronden i en fight. I en fight kan vilken människa som helst gå in och ta i hundarna, just för att hundarna har sådan kontroll på vad de gör. En hund som biter en människa avlivas så aggressiviteten är väldigt låg hos dessa raser.
Sen är det kanske snart läge att lägga dessa raser i en ny kategori som kanske kan kallas aktiva sällskapshundar. Liksom Schäfer kallas bruksras istället för vallhund som de en gång användes flitigt i (och i vissa fall även gör fortfarande)"

- Här håller jag med dig fullständigt. Dessa hundar är tuffa, men stabila. Men att säga att de är elaka och opålitliga är mest helt åt helvete. Enligt mig. Alla hundar är inte soff och kak-hundar som ska ligga på sidenkuddar. Dessa är arbetande djur med ett psyke som kräver stimulans. Får de det, så är de fantastiska hundar. Jag träffar sällan hundar som är så glada som staffarna.

Jag väljer också att lyfta ut detta "Chihuahuan är en ras som är väldigt kända för sitt dåliga temprament. Men så länge de är så små är det ingen som reagerar. Det kallas nästan bara för gulligt. Och visst, de kan inte skada en vuxen människa på samma sätt som en stor hund. Så det skapar inga rubriker."
WORD! - hur många klipp har ni sett med exempelvis Americas funniest home videos eller låt kameran gå eller nåt annat skit när småhundar hetsas att nafsa efter fingrar eller liknande och alla skrattar? Fast hunden nästan tuggar fradga och vill ur skinnet. Arg och stressad till tusen?

Fredde: Visst avlar man hundar för ett visst syfte. Men "Kamphund" ett ett felaktigt begrepp likväl. Du skriver
"Där du har fel i sak är när du påstår att kamphundar inte föds utan att de skapas. Vissa raser är av naturen mer aggressiva än andra. De är helt enkelt avlade till syften som kamp eller vakt och risken att väcka ett sådant beteende är därför betydligt större hos vissa raser än hos andra. Att påstå nåt annat blir för mig bara fånigt"
Du får tycka att det är fånigt. Men läs på om American pit bull kontra american staffordshire bullterrier. 1, det är inte samma ras. 2, de råkar se likadana ut, nästan. 3, som M skriver, de är uthålliga som få men folk missar att de också är tåliga som få. En staff är nämligen mer benägen att acceptera små barn som klättrar på dem, drar dem i kinder och lever om (nu säger jag inte att ungarna ska göra det. Men jag vet ändå att det händer) än en hund med låg stresströskel och känslig päls/hud.

Kamphund är ett begrepp som skapats för en hund med en viss typ av utseende. Sen är tempereamentet bevisligen skitsamma. Det handlar om att dra alla över en kam. Och när det kommemr till att bestämma vilka hundraser som ska få bo i hus. Inte individer, utan RASER, tar vi ett farligt steg mot att segregera. Vad är nästa steg? Stänga ute alla med vissa dialekter, vissa språk? Det är diskriminering. Inget annat kommer jag att köpa.

2 kommentarer:

  1. Hej,
    tack för att du som jag jobbar på att lyfta debatten till en nivå som är relevant och sanningsenlig utan en massa faktafel.

    Här kommer två definitioner på kamphund, ja du har själv läst dem på min blog;

    Kamphundar är hundar som har det gemensamt att de avlats fram enbart för att utkämpa slagsmål med hundar eller andra djur.

    Som tränas och används i praktiken till slagsmål.

    Kriterierna som har belönats i aveln har framför allt varit så kallad gameness som innefattar kamplust, låg rädsla, smärttålighet. Tvärt emot gängse uppfattning har kamphundar i regel inte avlats fram för aggressivitet gentemot människor. Tvärt om, en hund som visar aggressivitet mot en människa har i regel inte varit föremål för vidare avel.

    Den svenska hundansvarsutredningens definition är:Hund oavsett ras som tränats eller tränas med syfte att den ska bli framgångsrik i slagsmål med andra hundar. I utredningen definieras också "hund av kamphundsras" som en hund tillhörande någon av de raser till vilka kamphundar historiskt hört. Exempel på sådana raser är bullterrier, amerikansk staffordshire terrier, tosa inu, engelsk bulldogg, amerikansk pitbullterrier (pitbull) och staffordshire bullterrier. Utredningen låg till grund för den nya lag om tillsyn över hundar och katter som gäller från och med 2008.

    Konkret och korrekt.

    Mvh
    Nathalie

    SvaraRadera
  2. Ordet "kamphund" kanske är ett problematiskt begrepp. Men jag tycker hela din argumentaion blir motsägelsefull. Först menar du att kamphundar inte föds utan skapas. I nästa stund håller du med om att hundar avlas fram för ett visst syfte(?). För mig blir det lite obegripligt.

    För mig ÄR det skillnad mellan olika raser. Och att jämföra med människor, ja det blir verkligen fånigt. Djur har starka instinkter, rotade djupt i deras natur. Vad som skiljer oss människor från djuren är att vi kan vara medvetna om våra instinkter och medvetet påverka dem. Den förmågan saknar djuren.

    Alltså; För mig kommer det alltid vara stor skillnad mellan en labrador och en pittbull, likväl som mellan en björn och en sjöko (kanske en märklig bildliknelse).

    Sen ÄR det ett problem i samhället med alla dessa oseriösa hundägare som knallar runt med POTENTIELLT mer aggressiva raser, och personligen tycker jag det är bra att frågan väcks.

    Det får vara punkt för mig.

    //F.

    SvaraRadera