Såg häromdagen en debatt om "kamphundar". Kamphundar innefattade i stort sett allt som inte var en fluffig pudel. Debatten kan inte göra mig mer förbannad. Jag väljer att debattera i korta punkter.
1. Kamphundar föds inte. De skapas. Av människor som kan få pudlar till agressiva bestar. Alla hundar är potentiellt farliga i fel händer.
2. Amstaff, engelsk staff, är just det. Staffar. Inte pit bulls. Det är ungefär samma sak som att säga att en border collie och en dvärgcollie är samma sak. Det är stor skillnad på raserna. Dessutom är den rena pitbullen jävligt vanlig som familjehund i USA. Och funkar klockrent.
3. Den oseriösa hundaveln är ett problem. OAVSETT hundras. Det blandas hej vilt av folk som inte borde ens få klappa en chihuaua.
4. Förbjuda staffar i trapphus? Vad är nästa steg? Jag kanske är LIVRÄDD för min grannes boa. Men vad fan ska jag bry mig om den för så länge grannen har koll på den? Dyker han upp i mitt käk, och biter mig i foten, DÅ ska jag bli sur.
Storebrorssamhället går över styr mer och mer. Och visst är det oväntat att det är Kristdemokraterna som driver frågan?
Herrejävlar.
Rosa Ljung-katter
1 år sedan
Där du har fel i sak är när du påstår att kamphundar inte föds utan att de skapas. Vissa raser är av naturen mer aggressiva än andra. De är helt enkelt avlade till syften som kamp eller vakt och risken att väcka ett sådant beteende är därför betydligt större hos vissa raser än hos andra. Att påstå nåt annat blir för mig bara fånigt.
SvaraRaderaOch utöver detta är ju så kallade kamphundar biologiskt sätt utformade till kamp och strid, alltså kraftiga käkar, stark benstomme etc. Det har skett just genom avel mot ett specifikt syfte och jag måste ändå säga att jag ställer mig mycket tvivlande inför att ha dessa raser som sällskapshundar.
Till vilket syfte frågar jag mig?
Personligen vill jag se en licens gällande all form av djurägande. Det skulle lösa ofantligt många problem när det gäller just detta men också när det rör sig om vanvård av djur. Alla som önskar ska få en licens men den ska lika enkelt kunna dras in om det missköts.
Och för övrigt är jag bestämt för en omfattande frihet under ansvar. Att det du kallar storebrorssamhället växer beror endast på att en övervägande majoritet av alla människor inte är kapabla att bruka sig själv i ett för omfattande frihetstillstånd. Så vad är då alternativen? Ska vi forma systemen efter dårarna eller dårarna efter systemen?
//F.
Amstaffar, staffar och pitbulls räknas som kamphundar, då de för många, många år sedan användes på gårdarna där de hade flera olika jobb. De var/är en otroligt allsidig ras som har använts till både jakt (för att skaffa kött åt sina ägare), vallhundar (till boskapen), barnhundar (vakta och passa familjens barn) och så även i kamp (för att kunna bringa in lite pengar till familjen).
SvaraRaderaFör att klara av alla dessa områden krävs en hund med en otrolig mentalitet. De ska vara trygga i sig, extremt tålmodiga, väldigt låg aggression. För till skillnad från vad folk tror så handlar hundkamp INTE om aggression. En hund som är arg slösar otroligt mycket energi och de kommer inte ens klara första ronden i en fight. I en fight kan vilken människa som helst gå in och ta i hundarna, just för att hundarna har sådan kontroll på vad de gör. En hund som biter en människa avlivas så aggressiviteten är väldigt låg hos dessa raser.
Sen är det kanske snart läge att lägga dessa raser i en ny kategori som kanske kan kallas aktiva sällskapshundar. Liksom Schäfer kallas bruksras istället för vallhund som de en gång användes flitigt i (och i vissa fall även gör fortfarande) Hur som helst, så är ”kamphundarna” väldigt lätta att få till farliga hundar, just pga sin gameness. De tycker om att kampa, precis som väldigt många schäfrar, mallar, bullraser, terrierraser osv. Med andra ord så är vissa raser lättare att få farliga än andra. Men det är fortfarande ägarna som gör dem farliga. Chihuahuan är en ras som är väldigt kända för sitt dåliga temprament. Men så länge de är så små är det ingen som reagerar. Det kallas nästan bara för gulligt. Och visst, de kan inte skada en vuxen människa på samma sätt som en stor hund. Så det skapar inga rubriker. Så länge ”kamphundar” och andra raser som Rottweiler, Schäfer osv hamnar hos ägare som inte aktiverar och motionerar sina hundar efter deras behov så kommer vi alltid ha ”farliga hundar”. Det är bara raserna som kommer variera. På 80-talet var det Golden Retriever som var extremt dåliga mentalt och bet vilt omkring sig. På 90-talet var det Schäfern som hade dåligt rykte och nu är det kamphundar av olika raser.
Fortsättning...
SvaraRaderaHär är en lista över Sveriges 20 populäraste hundraser (enligt statistik från 2006). De är listade efter antalet registrerade hundar av diverse hundraser inom SKK och intill rasens namn finns en procenttal, vilket talar om hur stor andel hundar (testade av ATTS) som genomfört ett godkänt temperamentstest, under år 2008.
1. Schäfer – 83,7%
2. Golden Retriever – 84,6%
3. Labrador Retriever – 92,0%
4. Jämthund (svensk hundras)
5. Cocker Spaniel – 81,9%
6. Rottweiler – 83%
7. Cavalier King Charles Spaniel – 81,9%
8. Flatcoated Retriever – 91,7%
9. Engelsk Springer Spaniel – 84,1%
10. Chinese Crested Dog – 75%
11. Shetland Sheepdog . 67,4%
12. Tax, strävhårig normalstor – 83,3%
13. Jack Russell Terrier – 83,1%
14. Drever (svensk hundras)
15. Borderterrier – 90,4%
16. Border Collie – 80,6%
17. Norsk Älghund (gråhund) – 81%
18. Pudel Dvärg – 77,3%
19. Chihuahua, långhårig – 71,1%
20. Chihuahua, korthårig – 71,1%
Här nedan är fyra ”kamphundar”. Samma gäller ovan, först rasens namn sen ett procenttal om hur stor andel hundar som klarat testet. Detta är också gjort under 2008.
1. American Bulldog – 84,7%
2. American Pitbull Terrier – 85,3%
3. American Staffordshire Terrier – 83,9%
4. Staffordshire Bullterrier – 88%
Ni ser ju själva att denna info visar att 12 utav sveriges 20 populäraste hundraser har en lägre procent, och därmed mindre andel hundar som klarat testet. ”Kamphundar” har med andra ord inget avvikande temperament, om man utgår ifrån testet, utan snarare ett bättre temperament än många andra ”vanliga” sällskapshundar.
Border Collie och Jack Russell är två exempel på hundraser som har en lägre procent än ”kamphundar”. Alltså bör dessa vara mer ostabila och därmed farligare att ha som sällskapshundar än tex en American Pitbull Terrier.
Argumentet att ”kamphundar” har ett sämre temperament än andra hundar och därmed är farligare för samhället håller inte!
Källa http://www.atts.org/stats1.html
Med temperament menar jag mått av aggression.