Välkommen hem

Detta inlägg hade jag tänkt att ägna åt att berätta om Polenresan. Det får vänta.
I stället skulle jag vilja skriva om hur jävla överkörd, trampad och förbisedd, värdelös och utfryst jag känner mig.

Men inte heller det kan jag göra mer än jag redan gjort.

Jag har dock några generella saker att säga om livet som sådant:

1, den som sparkar på den som ligger är inget annat än maktgalen
2, den som inte har nåt fint att säga i kombination med sparkar kan hålla käften
3, den som inte kan förbise tillkortakommanden och ge människor en ärlig chans borde granska sig själv innan man kastar sten på andra.