Varje dag tittar jag på den snötäckta vägen vid vägen och tänker "en dag kommer också jag köra av just precis här". Den tanken gör givetvis att man tar det väldigt lugnt i kurvorna.
Vi snackar 20 kilometer i timmen - lugnt
Men ren glansis under hjälper inte och i går gjorde jag det. Körde i diket. Bilen gick rakt fram i kurvan. Men tack vare en vän, hennes pojkvän och deras fyrhjulsdrivna bil kom jag upp.
Så småningom.
Bilen tycks ha klarat sig hyfsat repfri.
Jag? Jag har bara ett skadat ego :)
Rosa Ljung-katter
2 år sedan
Men det svider det också...=)
SvaraRaderaSkönt att du var förståndig och körde sakta!
Skönt att det gick bra!
SvaraRaderaMen alltså Angelica. Jag kan inte ens räkna hur många olyckor du råkat ut för sen jag lärde känna dig. Är du säker på att du inte borde lämna in körkortet och börja rida när du ska nånstans i stället?
SvaraRaderaKvar i diket?
SvaraRaderaOkej hörrni: eftersom inte alla läser kommentarsfältet kan jag svara mer ingåend ehär.
SvaraRaderaSus & realisten: Puss på er
Snok. Vafan fatta hur mycket bil jag kör =)
Och kvar i diket? mm kankse.... mentalt i alla fall. Det har varit lite körigt här. Minst sagt. Och inte helt skoj.
Sorry!
SvaraRadera